time to say hi and goodbye
Det är dags även för mig, det trodde jag aldrig.
Nu har jag suttit i över en timme och försökt komma på ett passande namn till min nya blogg. Ska jag vara ärlig har jag funderat i över två veckor. Kanske mer. I fruktansvärd brist på fantasi tog jag det kanske mest passande namnet av alla, i och med att det är på Upper east side jag kommer befinna mig det kommande året.
Idag är det en vecka kvar tills jag landar på Newark. Det låter otroligt att säga det, men jag förstår fortfarande inte innebörden, efter att ha vetat om det i snart elva månader.
Om jag spolar tillbaka tiden. Grannen kom förbi och tog ett litet samtal med min mor o far i Augusti förra året. Jag fick hålla mig lite på avstånd. Det var meningen att ma o pa skulle fundera över saken, men självklart kunde inte min mamma hålla sig länge. De undrade om jag ville åka över till New York o ta hand om en liten bebis, som skulle födas i November. Redan samma kväll hade jag bestämt mig. wohoo
Carl heter han o e världens sötaste! Eva-Lena heter hans mamma o hon e också världens sötaste!
Igår trodde jag dock att jag skulle få skjuta upp resan i en månad eller två, efter att en läkare sagt åt mig att ja antagligen hade körtelfeber. Tack för den. Jag storgrät på vårdcentralen. Efter halsprov och tre stick i fingrarna kom de inte fram till mycket. Bara att det inte var streptokocker typ1 eller körtelfeber som tur va. Jag vet egentligen inte va ja har drabbats av för sjuka.. men stor misstanke mot en annan grad av streptokocker. puh .. antibiotika i tio dagar.. sen ska allt vara bra.
Mitt dagliga levebröd består för tillfället av Zyx, Kåvepenin och Reliv
Okej inte den roligaste starten i en blogg, men jag ska härdanefter berätta vad som sker i mitt liv hemma den sista veckan och sedan om livet på manhattan :)
pusspuss Anna
